Monthly Archives: juni 2011

Kära kärna

”Åh herregud! Jag smälter, vilken vacker docka ni har till dotter”, står det i kommentarerna. På Facebook. Inte min dotter. Nä, jag det gäller en annan dotter. Men det är tydligen främst en docka och inte en dotter.
Fingrarna vill aggressivt slå in ett I och sen ett D följt av ett I igen och sen är nog ett O på sin plats och så toppa det med et T. Jag fegar ur. Men jag vill. Jag vet att jag inte kommer bli förlåten sen.
Om jag skulle få ur mig allt jag aggressivt vill skrikslå på tangenterna, skulle jag sannolikt inte ha en enda vän eller bekant som skulle lyfta blicken och säga hej när jag kommer på gatan.
Alfons som brukar säga att jag bär på en kärna som ingen annan är välkommen in att tugga på eller ens se. Det här är kärnan. Den är mycket giftig. Arg, obrydd, obekväm, rolig och fullkomligt självisk och egocentrisk. Och vem visar upp sina söndertuggade kärnor, ännu mindre delar med sig utav dem.
Jag brukar ändå tillslut spotta ut kärnan och fokusera på att de flesta eventuellt menar väl. Jag är inte säker på det, men jag får utgå från det eftersom det är någon slags underförstådd regel att det är så det är. Så okej. Men vi måste ändå prata om det här välmenandet. Välmenandet som utmynnar i ett oändligt hav av gulligullord och platta lyckönskningar och hejarop. De där utropen som mest är för utroparen att markera att utroparen minsann är en generös person. De utropen som inte vågar berätta sanningen. De utropen, de bör dö och vi bör mata vår allas inre ilska. Mer ilska åt folket.
Jag mår bra. Jag kanske måste tillägga det. Jag mår alltså bra. Och när jag spottar ut kärnan så hittar den inte allt för sällan en plats att gro på och så blir den ett vackert träd. Ett vackert olivträd i en björkskog. Så kommer den här kärnan gro.

Halvårsrapport, njah.

GTG är strukturerad och halvårsrapporterade redan för två veckor sen. Jag skulle kunna göra det med men jag jobbar inte så. Jag läste mina nyårslöften och de var bortsett från punkten ligga så sjukt tråkiga att jag själv nästan somnade. Och då roas jag oftast väldigt mycket av mig själv. Ja ni fattar. Något som däremot hänt det senaste halvåret, som jag inte förutspådde i mitt zzzzzzzz-inlägg, är följande sanning: Jag har en sjusärdeles jävla förmåga att rasa! Jag är en riktig jävla hejare på att rasa. Så nu vet ni det. Jag kan inte vika en endaste jävla papperstrana, men rasa kan jag.

Att bli guilt trippad

Jamen det är väl för jävla härligt, att bli guilt trippad för att man inte kan dela sig i två delar. När man säger att man kanske inte orkar b för att man ska göra a hela den dagen, och personen ifråga börjar deala och förhandla om att kan man inte komma en stund och blalbalbla, istället för att respektera ens begränsade ork.
Då jävlar.
Då är det dags.
För tuppjuck.

Is i magen

Nu som egenföretagare är det viktigt att ha is i magen vad jag förstått. För ibland står inte jobben som spön i backen och då är det av yttersta vikt att lita på sin egen förmåga. Och på det faktum att det kommer trilla in jobb, så att hyran kan betalas. Jag är med på det, även om det tar en stund att komma in i ”tänket” som någon mer kommersiell entreprenör skulle säga. (OBS! att jag ej vill bli kallad för kulturentreprenör pga tror inte på den blåa smörjan)

En skulle kunna tro att det vore en smal sak att göra. Det är trots allt sällan jag tvivlar rörande min egen briljans. Men att vara motarbetad av vädret, där kan inte ens jag göra någon motattack. För hur ska jag kunna ha is i magen som håller sig fryst i 27 plusgrader?!

Med smältande hälsningar
GTG

VM 2011

Jag är som uppslukad av detta. Plötsligt är det den annars så avskydda sportdelen av morgontidningen som jag kastar mig över först. Vidare planerar jag mina arbetstider efter när fotbollsmatcherna visas. Bokar in maltdryck på lokal som visar kvällens match.

En skulle kunna säga att jag blir sportfåne vid stor fotbollsevenemang. Jo, det är sant. Vi kan snacka taktik i halvlek om du vill.

Med blågula hälsningar
GTG

Hur det hela föll ut eller isär

Midsommarhelgen blev inte riktigt som planerat. Den blev lite, lite bättre än så. Maten blev godare, sällskapet briljerade och den vedeldade bastun drog sannerligen sitt strå till stacken för att bibehålla den goda stämningen ända fram till söndagen. Inget drama. Inga tårar. Inga höga skrik.

Visserligen genomgick jag och min fru/man från Värmland en separation under helgen. Men den var klart odramatisk och äktenskapet fortgick även efter vi infört separata sovrum. Efter att jag avsagt mig matansvaret framåt lunchtid på lördagen fann jag mig själv avslappnad och harmonisk i ca tio minuter. Sedan blev jag rastlös och byggde en bänk. En är som en är.

Med bänkade hälsningar
GTG

 

PS. Fotbolls-VM har startat och jag är precis lika entusiastisk som vanligt! DS.

Håller himlen runt hörnet

Jag vill ofta tro att jag har sett mig omkring. Ofta tar jag ifrån tårna för att det inte ska gå förbi någon annan att jag ser mig omkring. Ibland blir det uppenbart att jag inte har sett.
Som himlen. Himlen såg jag för första gången för ett år sedan. Hur den dramatiserar allt, bär ditt humör och hur den trilskas med tårkanalerna. Hur mycket har man egentligen sett sig omkring när man först som nyförlöst 30-åring ser himlen.
Sorken somnar i bilen mot min axel. Eller egentligen mot min underarm. Böjd sådär som bara barn kan och på ett sätt så man tror de ska gå sönder och av. Jag tittar ut och ser mig omkring.
Pappa petar sig i näsan och äter upp sitt snor. Jag viker genast blicken och slutar titta mig omkring. Det kanske har sina förklaringar ändå. Att jag inte gärna tittar för mycket. För man ser allt.

/Fröken B