”Tänk vad du kunde ha blivit. Du hade potential”, sa min mamma. Hon var sjuk och låg hög på morfin och avsvimmad av smärtor. Jag tänkte nog då att jag fortfarande var ung och lovande. Jag hade inte ens fyllt 25. Har du inte fyllt 25 är du alltid ung och lovande.
Jag lyssnade inte så mycket på mamma just den här sommaren. Jag slutade med att verkligen lyssna när hon började varje sjukhusbesök med att berätta om den där politiska konspirationen, om de moderaterna som arbetar på i det gömda. De där monologerna som innefattade hemliga rum, nycklar, lösenord och avlyssning. Nu när jag tänker på det kanske hon inte var galen ändå.
Nån gång har hon frågat mig om vad hon sa den sommaren, men jag har aldrig berättat. Jag skulle inte kunna berätta heller, för jag slutade som sagt att lyssna. Men en sak minns jag: ”Tänk vad du kunde ha blivit. Du hade potential”
Ibland pratar jag om mamma. Jag brukar säga: ”Tänk om du kunde sett henne då. Innan hon blev så här”.
/Fröken B
Herreminje 