Monthly Archives: september 2011

Rimligt, logiskt?

Hon från avdelningen bredvid råkar äta lunch på samma ställe som jag. Eller, jag har inte fått min lunch än. Och då passar hon på att dra ett kul skämt:
– dom tänkte att du var så tjock att du inte får nåt, ha ha.
– ja du, gu vad kul det är med tjockisskämt! Svarar jag ironiskt.
– jag ger bara igen, för när jag var gravid fick jag höra sånt…
– …
– ja inte från dig, men från andra, så nu får jag skämta om det.

Vidare kommentar känns överflödig.

Annonser

Att göra genom att inte göra

När jag slafsar en tallrik tortellini och häver en folköl – känns en sak viktigare än att läsa det där extrakapitlet som kanske skulle ge den där lilla extra poängen på  tentan om en timme. Det är egentligen inte viktigare. Fast det samtidigt är det. Du vet. Alfons. Min kille. Han ogillar offentliga kärleksförklaringar. Han ogillar kanske ännu mer när jag skickar sms med saker han redan vet om. Så om jag redan skrivit kärlek en gång idag så upplever han inte mer kärlek om jag skickar ett sådant sms till. Därför låter jag bli.

/Fröken B

Ja, nej, kanske

Jag vandrar hem från Isak. Han vet inte vem Alva Myrdal är eller hur man gör äppelmos, men han lär sig snabbt och kan lägga årtal på minnet som Rainman. På vägen hem köper jag två gula lökar, en citron och en folköl. Folkölen är mest en belöning och för att göra uppförsbacken mer sval.

Det är en ganska trött uppsyn som stirrar på bordsduken jag har spikat upp som gardin. Egentligen ska jag traggla mig igenom en bok och så en bok efter det. Jag har jobb också, som väntar otåligt. Jag tänker också att man inte skriver sämre än B på en tenta. Jag vet samtidigt att jag bokade min tågbiljett tio minuter innan tentaskrivningstiden är slut. Ibland tror jag att jag har tagit mig vatten över huvudet. Men. Haha. Nä. Jag tycker ju inte det egentligen. Jag är helt omdömeslös faktiskt. Det är ett av mina problem. Min bruna pullover jag har på mig är också ett problem.

/Fröken B

PS. Jag längtar hem

Låt oss rasa!

Inte nog med att jag var i ett märkligt emotionellt tillstånd när jag gick på promenad i Hagaparken under kvällen. Ingenting fel med detta. Det var mysigt. Vid ett tillfälle gick jag på en av de bredare vägarna där en med enkelhet kan mötas med två bilar. Då möttes jag av en armé av joggare med Malin Ewerlöf  i spetsen.

Trots att vägen var fem meter bred verkade deras uppsyn irriterad över att de behövde flytta sig för att jag skulle möta dem. Men tjugo människor behöver inte springa i bredd när de är ute och joggar, särskilt inte som hastighetsskillnaden i gruppen var så pass stor att det var relativt stora luckor dem emellan. Vidare var den odör som jag fick utstå när de passerade mig högst otrevlig.

Jag fick passera dem ytterligare två gånger. En gång var det tekniskt sett dem som passerade mig bakifrån och sista gången fick jag gå igenom gruppen när de stod och stånkade (fortfarande i bredd!) på vägen. Vid det laget var jag tillräckligt uppretade för att stirra ner i marken och mumla besvärjelser…

Med rasande hälsningar
GTG

Sjunka genom jorden

Det var jobbigt när jag och Ichigo såg på film och den första sexscenen kom. Till råga på allt var det inte mycket till sexscen mer än att den var bedrövligt lång, vilket vi båda kommenterade och plockade på det viset bort all genans. Därefter gick det bra, men ett tag ville jag sjunka genom jorden.

En annan anledning till det var att vi pratade om hon som inte är här just nu. Om hon som är på andra sidan jorden. Ichigo säger att hon gillar henne och undrar om jag saknar henne. Jag svarar utan omsvep ja på frågan.

Herreminje. Jag vill sjunka genom jorden nu. För där är hon.

Med mjuka hälsningar
GTG

Fack it

Mitt fack skickar ett brev och säger att jag är nyutexaminerad och därför ska börja betala för mitt medlemsskap. Det är ju rimligt. Men nu är jag inte nyexad och mig veterligen är poängen med ett fack inte särskilt stor när en kör eget företag. Så jag säger fack it och slänger i soporna.

Med fackligt avslutade hälsningar
GTG

Som att bli överkörd av tåget

Förälskelsen är förbi och regnet öser ner över mig i Sundsvall. Jag ser nu de grabbiga ryggdunkningarna, jag hör den grabbiga jargongen och jag ser hur det är tänkt att bibehålla visa saker precis sådär som de har varit i alla år.

Isak, hårdrockaren från Kramfors, hämtar upp mig efter en lång dag. I en liten röd skitig bil som skriker ut hårdrock. Han sänker volymen lite för min skull och gasar när järnvägsvarningslamporna blinkar intensivt för att berätta att tåget kommer, tåget kommer.

-Hur menar du? frågar Isak. Är det här någonting jag skulle märka av?

-Nä. Det tror jag inte. Jag letar ju efter det?

-Är inte det jobbigt?

-Jo. Eller nä. Eller jo. Äh jag vet inte.

-Vad menar du då?

-Nä, men det är små saker. Det handlar om hur den enda kvinnliga lärare vi har träffat är den enda som inte fotograferar. Hon ”forskar” bara. Det handlar om hur huvudläraren dunkar bara de manliga eleverna i ryggen och kommer med uppmuntrande ord. Nu kanske det är så att de är nervösa för att nudda kvinnornas bröst, men de är ju faktiskt så gamla nu att de borde veta att kvinnans bröst sitter ovanför magen och inte på ryggen. Eller ok typ magen om man är tvåbarnsmor, men det borde fortfarande inte förväxlas med ryggen. Och det handlar om att alla de lyckliga historier om lyckade före detta studenter är män.

Vi går in i föreläsningssalen. Kvinnan presenterar sig själv och publicistklubben. Jag minns snart inte så mycket mer än att man måste vara med i publicistklubben för att kunna söka deras stipendier.

Kvinnan lämnar plats för Urban Hamid. Han har fått stipendium och berättar nu om sitt liv som reporter. Han lämnar snart plats för Lars Adaktusson som inte har fått stipendium, men han säljer en bok som går att köpa för 250kronor. Han säljer i ärlighetens namn inte bara bok, han välter om lite grundläggande begrepp som vi studenter blir inpräntade och kallar de begreppen för verklighetsfrånvända och det friskar upp luften lite.

Händer vinkar i luften och bredvid mig sover två äldre män. De vaknar när en dörr öppnas. En av dem vaknar och väcker den andre. Handen har vinkat klart och nån får ställa sin fråga.

Nu skulle vi kunna gå in på en del av de uppenbart dumma frågorna som följer. De som uteslutande handlar om vänstersjälar som ska bekräfta sin sak. Jag måhända kanske sannolikt är vänster, men jag är mest inte för egocentriska vänsterkarriärister.

-Jaha. Ska jag be om ursäkt för att jag skjutsade dig till det här, säger Isak.

-Nja. Mer för att du ville döda mig på vägen hit. Men jag börjar med en lista så kan vi göra en avräkning efter terminens slut.

-Ja. Glöm inte då när jag retade dig för din taskiga norrländska.

-Nänä. Ses imorgon.