Slasklöst

Nu har hon varit borta lite för länge, den goda fröken. Jag känner det i ryggen någonstans. Varje gång jag går förbi en bar kan jag se oss två där, hävandes en bärs eller tre – skrattandes och varma. Sedan biter jag ihop, mumlar något om nya tider och drar mig hemåt.

Med nydanande hälsningar
GTG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s