Category Archives: Puman

När liten lär stor.

Jag är inte riktigt frisk, det blir ju så ibland, så jag har behövt assistans, en ovanlig situation för en ensam-är-stark-kvinna. Idag kom femte personen i ordningen till min undsättning. Efter att bland andra kocken GTG och skvallriga Ragnhild visat upp sina färdigheter i mitt hem, var det dags för Bror. Vi kan kalla honom av stjärnliga anledningar för Lejonet. Lejonet är den finaste människa jag tror jag någonsin träffat. Varför? Jo, vid sin blott tonåriga ålder har han förmågan att konflikthantera likt en gruppledarkonsult, han har fingertoppskänslan att upptäcka precis vad det är som stör en likt en omhändertagande fru. Han kan sjunga vilken sång som helst och få en att smälta. Han kan en jävla massa grejer.

Fast idag lärde han sig tydligen något nytt. Han lärde sig att dammsuga och diska i ett svep. Vilket kanske inte är så sensationellt, förutom just det att han uppmärksammade detta som en helt fantastisk bedrift. Han tyckte att han växte av framgången. Han är alltså självmedveten. Och det är nu jag blir orolig och glad på samma gång. För självmedvetenheten, är inte den de lyckligt ovetandes akilleshäl? Den vi aldrig får beröra. Är inte lycka att inte veta om olycka? Att inte förstå olyckans bottenlösa djup. Ett djup en ganska snart upptäcker om en går den självrannsakandes väg genom livet.

Sen satt vi där och åt vår chili con quorn och han svarar när jag frågar om han tänker i bilder eller ord, att han aldrig tänkt på hur han tänker. Så jag håller där. Ja, jag håller tyst.

Annonser

Bär ner mig till sjön

Jag vill inte vara svår, bara lite svåråtkomlig
Jag vill inte heller vara lätt, fast gärna lätt att ha att göra med
Jag vill minst av allt vara som dom andra, och samtidigt såklart inte utanför
Jag vill mycket, eftersom jag sällan är nöjd
Jag vill egentligen ingenting, därför är jag sällan nöjd
Jag vill ha en kräftskiva och sen ett nakendopp i en augustinatt
Sen vill jag bli smekt, älskad och provocerad in i lustens förnöjsamhet
Jo, det vill jag. Ja, det vill jag.

Ex-puman är ca bättre än flickvänspuman

Det är lördagkväll och jag hänger med… Puman! Just det, den där tjejen som ni inte trodde fanns längre. Hon som har smugit i periferin lite för länge, hon som stått i skuggan medan vi andra har solat oss i vår egen stjärnglans (jojo, det där är hittepå) och hon som kanske har tagit sitt förnuft till fånga och tröttnat på denna fåfängans rapportör från Stockholm 2011. Nä, så är det inte. Puman har varit fåfängan själv och bidat sin tid – för en grandios comeback!

Hur som – jag och Puman var ju något av ”a thing” en gång i tiden. Det är ett tag sen nu, vatten under broarna etc etc. Nu är vi vänner. Och jag måste säga – Puman är bättre som ex än som flickvän. I afton har hon till exempel lagat mat till mig och hos mig medan jag såg på fotboll. Dessutom har hon masserat min onda axel och inte nog med det – jag fick present!

Jag ger er – en fitta från Gran Canaria + min bästa öl.

Med euforiska hälsningar
GTG

PS. Jag borde hänga med ex oftare! DS.

PS2. Också att jag fick efterrätt!! DS2.

Herreminje!

En fredagkväll, jag sitter och pluggar en fredagkväll. För att jag vet att annars kommer rödvinet inte smaka lika bra, GTG va lika rolig, Ragnhild lika i gasen och Frökens ironi inte lika vass. Så jag tog mig i kragen och satte mig och skrev klart. Nu är det klart. Nu ska Herreminje äta middag tillsammans, och vi ska ha trevligt, sådär trevligt att vi imorgon säger, fan va trevligt det va igår.

Häxan och yogan! Nu kommer jag med magiska sköldpaddor och teoretiserat innanmäte.

Herredag!

/Puman

Ambivalensens urmoder.. eller?

Ja, man kan säga att jag är något ambivalent, eller GTG säger det rakt ut (fräckt? eller kanske lite roligt).  Jag hoppas ju att människor kan ha överseende med denna åkomma. För det är minsann en åkomma.  Jag ska vara ordentlig, nä nä, det är bättre att vara slarvig. Jag vill ha Vegetariana,  nä förresten jag vill ha El Tuna.. eller sallad? Jag är självständig, eller alltså, måste jag va det? Jag vill va lite mjäkig också, fast det är bättre att va självständig.. eller alltså för vem? osv osv. I praxis har jag löst det med att låta GTG ta de flesta besluten (bekvämt!?).

Det som dock blir ännu mer jobbigt att vara ambivalent om är … rökning (otippat)! Jag slutar röka varje vecka. Det är skitjobbigt att gå tre jävla dagar och tänka på nikotin, för att jag helt plötstligt (igen) bestämt mig för att vara renlevnadsmänniska. Men sen så lagom till helgen och med ambitionen att inte supa, röka och härja (så som man gjort i 11 år nu), kommer jag på (eftersom jag är så smart) att det är bättre att ha balans i livet.. och då kan man ju inte vara renlevnadsmänniska. Så då sitter jag där under fläkten med rödvinet och tycker att jag är så jävla bra och smart (och snygg förmodligen). Men under söndagen kommer jag på att rent är viktigt och hälsosamt. Ja,  och sen så kom måndag, och jag vill strypa alla jag ser, för jag ska ju sluta röka.. igen.

Jag frågar mig, var är min gräns? Var är den? Och varför använder jag mig av så många paranteser?

Herrevalent!

Och du som trodde du sa grattis..

Hej. Jag fyller år idag.

Idag är dagen då jag får vara alldeles särskilt mycket som mig själv, uppmärksamhetssugande och glad. Det är märkligt det där med att fylla år, Grattis?! Till vadå? Överlevnad? Det borde vi gratulera varandra till varje dag. Kanske gratulerar man till att man lyckats vänta i 364 dagar, lite som samlingen i 6-års. ”om du lyckas sitta tyst när alla andra 30 barn pratar, så kan du förvänta, nästan kräva att dom andra lyssnar på dig när det är din tur.” Och nu har turen kommit till mig, jag har suttit tyst i 364 dagar och jag känner mig bubblande full av platstagande och fantastiskt mycket kärlekssuktande. Nu när jag faktiskt lyckats hålla tillbaka så vansinnigt många dagar (förutom något pinsamt utfall sent på natten, men det bekommer ju inte riktigt någon) känner jag mig extra girig till att hämta ut min plats. Så ikväll ska vi äta soppa.. som vanligt. wohaa!

Själva ordet Grattis är ju egentligen bara ett ord för att man förstått spelet, och kanske ibland om det är någon man faktiskt gillar, centrerar man en liten stråle välmening mot den som enligt lag skall mottaga välmeningen… ehm, ja.. Det är så kul att fylla år, det känns verkligen så härligt och ärligt på nått sätt… eller alltså jag köper det ju… ändå..

Grattisminje!

under det vita täcket

Jag tänkte skriva om hur effektivitet och produktivitet besular min livsupplevelse. Men jag skiter i det.

Herreminje, amen, nämen, nanbröd.

/namuP